- Pizza med ananas och beasås

- Chili con carne med ris

- Potatisgratäng

- Crispy chicken med extra ost från BK

- Lökringar med smältostdipp från Max

- Lasagne från lokala alkishaket

- Kinabuffé (friterad kyckling med sötsur sås)

- Korvstroganoff

- Italiensk pastagratäng

- Pommes

- Pasta carbonara

(jag är hungrig!!!) 

För 4 dagar sedan fick jag en konstig impuls. Jag ville tatuera något!

Sen kom jag på att en människa som jag som är fylld av ångest så att det rinner över kanske inte borde märka sig för livet utan eftertanke.

(Jag har redan en tatuering som jag letade motiv till i 2 år.)

Så går jag förbi darkwell (en piercinstudio).

Man kanske ska ta hål i något, tänkte jag då.

Japp, japp... Nu sitter jag har med en stav rakt igenom min tunga.

Inte riktigt min grej men det var kul.

Problem nummer 1 med stav i tungan;

Jag kan inte prata. Jag har ett jobb där jag måste prata oavbrutet i typ 9 timmar. Lite pinsamt då jag läspar som om jag vore ett förståndshanikappat barn.

Problem nummer 2 med stav i tungan;

Jag kan inte äta. Jag har ätit typ en skål nyponsoppa om dagen de senaste 4 dagarna. Jag är hungrig!!!!

Min dator har vart på lagning. Som bytte ut "moderkortet".

(Lite ailienvarning på det namnet)

Nu är all min musik och alla mina bilder borta och jag är skitsur.

Dom erbjöd faktiskt att rädda mina grejer... för 700 kr.

Av principskäl fetvägrade jag att betala. Jag saknar min musik!!

Utekvällarna på det lokala alkishaket

Åka bil

Sova hos min bonde (jag får andas honom i nacken på ett jätteirriterande sätt. Jag är inte kär i honom och vi är inte tillsammans. Måste poängteras)

Köra bil (har alkohol i kroppen för mycket så jag bör inte ta körkort)

Sova

Få sms

Partner in crime

Sitta och kolla på lyckade foton av mig själv

När jag vaknar innan klockan ringer så att jag får somna om

När jagprecis har tvättat och städat så att jag står ut med att vara i min lägenhet

Förfesterna som inte äger plats i min lägenhet

Att vakna utan baksmälla

Greys anatomy

Jag har alltid velat jobba på IKEA. Det verkar så mysigt.

Nu ska jag gå in på deras hemsida och söka jobb.

Jag har stavat fel på 3 ställen i mitt CV så jag kommer inte få något nytt jobb tror jag.

Efter utekvällen i Stockholm skulle det nu bära av till Skavsta.

Planet landade 23:00. Orka vänta. Nej.

Vi satte oss i bilen; jag, kollega och väldigt blond bögvän.

Första stoppet var i Trosa. Inte min alltså. Staden.

Jag ska anmäla Trosa för bedrägeri.

Vi hittade en skylt; "Centrum". Yeah right.

Centrum bestod av typ 6 parkeringsplatser, en korvmoj och systembolaget.

Det är inte en stad, det är en byhåla. 

Jag ringde direkt till Eniro för att klaga. Jag frågade om Trosa var en stad. Dom svarade ja. Jag svarade; finns det ett McDonalds i Trosa? (det var relevant för vår roadtrip).

Eniro; nej

Jag; men då är det väl inte en stad?

Eniro; .......ehh....... jo, men det är det... väl?

Jag; KAKA!! (sen la jag på)

Kaka är ett suspekt internskämt som ingen förstår. Det är förbaskat kul att anväda ordet kaka i fel sammanhang.  

Det är ju tur att min bästa vän och blivande sambo är utbildad kock.

Så slipper jag lära mig laga mat.

Jag har hittat en ny kategori av mäniskor jag inte klarar av:

De som desperat försker bygga upp en konstgjord mystik kring sig själva.

Typ hej jag är mystisk och spännande för att jag klär mig alternativt och skriver om hur mycket dom hatar allt och alla utom du XXXX love you, du är den enda som förstår etc.

Folk som leker mer deprimerade än de faktiskt är:

Skriver oftast osammanhängande om hur dom inte klarar av smärtan, typ jag kollar ut genom fönstret och dör inombords, jag orkar inte längre, it hurts to much, can´t live like this anymore (dom skriver oftast på engelska för att framstå som svåra och djupa).

Misstolka mig rätt, jag dissar inte folk som är deprimerade.

Jag dissar folk som spelar deprimerade.

Skillnaden där är markant. (jag vet inte vad ordet markant betyder men det kändes rätt att skriva det där.)