Det är ju tur att min bästa vän och blivande sambo är utbildad kock.

Så slipper jag lära mig laga mat.

Jag har hittat en ny kategori av mäniskor jag inte klarar av:

De som desperat försker bygga upp en konstgjord mystik kring sig själva.

Typ hej jag är mystisk och spännande för att jag klär mig alternativt och skriver om hur mycket dom hatar allt och alla utom du XXXX love you, du är den enda som förstår etc.

Folk som leker mer deprimerade än de faktiskt är:

Skriver oftast osammanhängande om hur dom inte klarar av smärtan, typ jag kollar ut genom fönstret och dör inombords, jag orkar inte längre, it hurts to much, can´t live like this anymore (dom skriver oftast på engelska för att framstå som svåra och djupa).

Misstolka mig rätt, jag dissar inte folk som är deprimerade.

Jag dissar folk som spelar deprimerade.

Skillnaden där är markant. (jag vet inte vad ordet markant betyder men det kändes rätt att skriva det där.)

Väl framme i Stockholm är förfesten i full gång. Det har utan vår vetskap blivit en pardejt;

Väldigt blond bögvän + nyfunnen (sjukligt söt) pojkvän

Väligt ung bög + väldigt unga bögens väldigt unga pojkvän

Jag + mörkhårig (kvinnlig) kollega

Vi inleder det hela med att sätta igång ölspelet.

Varje kung = en jelly shot.

Detta pågick i X antal timmar.

ca 7-10 öl/cider per person

4 jelly shots (ren 40% vodka) per person

Sen så bar det ut på krogen.

Det fick bli en hetrosexuell klubb eftersom att jag och kollega inte ville vara utstötta längre.

Jag fick 5 ragg, samtliga var bland det skabbigast jag sett.

Efter taxijakt på kebab och tunnelbanadrama däckade jag och kollegan i väldigt blond bögväns säng. Han fick sova på golvet.

Jag och min mörkhåriga kollega tar mammas bil, liten söt silverfärgad sak.

Vi har båda jobbat till hela dagen så vi har lite bråttom, vi ska nämligen parta med blond bögvän som numer är bosatt i centrala stockholm.

Vi kör från Uppsala, nästan helt omöjligt att hitta avfarten till stockholm eftersom att dom bygger om alla vägar här (det är så mycket roligare när allting ser ut som en stor byggarbetsplats).

Middag är överskattat och hade på grund av tidsbristen prioriterats bort så vi tar drive thru på McDonalds.

Jag antog då att vi skulle sitta i bilen på parkeringen och käka, men det trodde inte min mörkhåriga kollega.

Jag fick en helt nyvunnen respekt för hennes körförmåga när hon ligger i 150km/h och käkar en nuggetsbit.

Väl framme i Stockholm är det självklart omöjligt att hitta hem till väldigt blond bögvän, så vi kör vilse (summan av roadtripen; när man kommer till globen har man kört fel).

Mitt i kaoset av tunnlar och korsningar så börjar bensinlampan att blinka. Detta resulterade i att jag satt och hyperventilerade resten av resan.

Vi hade sjukligt flyt med parkering dock. Väl framme i centrala Stockholm hittar vi en parkeringsplats 100 meter från dörren till väldigt blond bögvän.

Gratis till och med.