När jag kommer in på jobbet sätter jag upp en charad.(hur fan stavas det?!)

"Whoooohoo, kom igen då, nu ska vi sälja!!"´

Jag bryr mig inte ett skit, men alla andra måste tro att det betyder allt för mig. Det är allt det går ut på.

Det är som en störning jag har. Alltid någon form av skådespel.

Jag är nästan aldrig mig själv.

Som få stunder jag själv skiner igenom ytan får jag alltid höra

"vad är det med dig då?"

Det är lite skrämmande att min bästa vän, personen jag i stort sett lever i symbios med, inte har minsta lilla aning om vem jag är.

Jag kommer nog att läsa juridik

Jag har alltid velat bli journalist

Jag känner mig liten, ensam och mobbad just nu.

Egentligen är jag varken liten eller mobbad. Bara ensam.

Jag får alltid lite singelångest på sommaren. Jag vill ha en pojke med mig på mina uteserveringsrundor.

Någon som går till baren och hämtar öl åt mig.

Någon som inte tycker om att jag blir för full.

Någon som orkar lyssna på mitt och partner in crimes fylleprat.

Någon som bär hem mig.

Någon att vakna upp bredvid.

Jag har kommit fram till att jag inte känner mig själv så väl.

Imorrn tänker jag be alla jag känner beskriva mig med en mening.

Typ dryg bitterfitta etc.

Det ska bli spännande. 

en ekonomistuden på jobbet;

- alltså, jag tror att erik har sabbat min kassa..

jag; - vadårå?

- nej, men alltså, han fick en tjuga av en kund som skulle betala 10 kr, då tryckte han exakt betalning och gav tillbaka en tia.

jag; - men då stämmer ju kassan..

- nej men det kan den ju inte göra?! han tryckte ju på exakt betalning sen gav han tillbaka en tia!

jag; -  Jaaaa... men kassan tror att den fick en tia. i själva verket fick den en tjuga, och han tog bort en tia. Det blir tio kronor. tjugo minus tio lika med tio.

- neeej, men alltså. jag fattar inte.

erik; - läser inte du ekonomi?

Nej jag bryr mig inte du får väl vara ihop med vem du vill.

Men jag tror inte att ni passar ihop bara.

Nu tänker jag gå hem och sova.

Hejdå.

Jag kommer aldrig mer att kunna ta i Herr så länge jag lever.

Han undrade om jag kunde presentera honom för min kompis.

"Alltså, om du vill bara, jag vill ju inte att det ska bli konstigt mellan oss. Vi har ju alltid vart vänner. Vi har ju aldrig vart ihop på riktigt"

Jag slösade bort 6 år av mitt liv på den människan.

6 år är längre än en fjärde del av mitt liv.

Jag är ganska bitter om jag ska vara helt ärlig.

Väldigt bitter faktiskt.