Galet otippad bild i det inlägget, eller hur?

Dagen efter kryssningen;

Jag, partner in crime och våra andra två vänner sitter svinbakis på tåget på väg till uppsala.

Min mobil ringer, "ragg från båten" har jag i väldigt onyktert tillstånd lagt in numret som.

Oddsen att jag svarar i min mobil överhuvudtaget när jag är så bakis är små.

Oddsen att jag svarar i min mobil när det är en pojke från kvällen innan, när jag är uppenbart bakis är ännu mindre.

Jag tänkte helt enkelt att jag ringer upp sen, när jag fått sova en timme eller två.

Riktigt så lätt var det inte. Mobilen ringde igen. Okeeej, lite på han var då sitter vi och skämtar om på tåget.

38 missade samtal senare den eftermiddagen var det inte riktigt lika roligt längre.

Jag var på Finlandskryssning med min partner in crime och två andra vänner för någon vecka sedan.

(Mer om kryssningen kommer senare..)

Det var en riktigt fulla-medelåldersmän-som-bryter-på-finska-och-frågar-om-man-vill-knulla kind of kryssning.

40 timmars.

Kväll nummer två stöter vi på två gamla bekanta till partner in crime.

Var på tok för full för att minnas hur hon kände dom. Men iaf, det är två killar, 24 år gamla. Verkar trevliga och normala, så vi springer runt med dom ett tag.. Den ena av dom är rätt på mig. Eftersom att jag inte är allt för svårflörtad efter ett par tequila så spenderade jag 45 minuter med att sitta i hans knä i någon av barerna.

Sen blev det långtråkigt, så jag gick ner till hytten för att sova. För att bli av med människan gav jag honom mitt nummer (ett misstag jag ofta gör på fyllan för att snabbast möjligast kunna dra utan att bli hatad).

End of story kändes det som för mig där.